Ärlighet varar längst!

Guuuuud! Jag är så trött på alla män och jag är så uttråkad så jag dör! Jag vänder inte huvudet efter nån längre, jag vet inte varför. Jag har blivit immun mot deras charm. Jag var ju ute i lördags, men där hittade jag inte heller nåt. Jag dansade ganska erotiskt med nån snubbe på dansgolvet, men tröttnade snabbt och stack därifån.

Kollegan då? Jadu, han kom till festen med sitt ex så där var allt hopp ute. Jag drar mig inte in i den cirkeln. Ne, jag tror jag ger upp honom. Det känns som om jag fastnar för honom mer för varje han pratar med mig, och det sista jag vill är att bli kär. Speciellt i ngn som jag jobbar med och måste se varje dag. Sen är jag för feg för att berätta om vad jag känner, jag har commitment issues och är rädd för att bli dissad. Double the Drama!



Jag kom på en sak, jag har glömt hur det känns att vara riktigt kär. Jag har också glömt hur det känns att bli riktigt sårad. Skumt.. Att bli sårad är en känsla man bör akta sig för, eller iaf komma ihåg.. Jag är fan för farlig för mig själv...

/A

---

Ooooh, nu ringer Alan också! Jag tror att jag låter bli att svara....