Ärlighet varar längst!

Jaha, då var det min tur att "confessa" lite. Jag kan ju presentera mig lite kort;

Jag heter Anna och är snart 20 år gammal. Jag har lite sen-tonårskris på gång och börjar bli paranoid över att fylla "vuxen". Enda sen jag visste vad förhållande var har jag haft ett. Det började när jag var 16 år och träffade ex nr 1, Simon. Detta förhållandet varade i ca 1,5 år och man kan säga att min första riktiga crush. När jag tröttnade på honom dumpade jag honom, för att senare bli dumpad tillbaka, men det är en annan historia. Jag levde livet där ett tag när jag var 17 år och gjorde många saker den sommaren.

Ett halvår efter ex nr 1 träffade jag ex nr 2, Johan. Detta var ett mer intensivt förhållande med manupilation och depression. Vi bodde redan tillsammans efter 3 månader. Efter många tårar och svek slet jag mig ur förhållandet och flyttade till storstaden. Här lever jag idag med mina kriser.

Nu har jag äntligen kommit över mitt förflutna och ser fram emot framtiden. Jag vill klara mig själv och ska fan inte ha någon jävla man! I alla fall inte som man lever med.

Jag kan ju berätta lite om hur ställningen ser ut idag;

Jag har träffat många intressanta människor sedan jag gjorde slut med Johan. Det började med "araben", han var intensiv, mörk och superförälskad i mig. Detta gjorde allt lite mer spännande. Eftersom han ordagrant dyrkade marken jag gick på så var han en riktig "confident-boost" för mig och hell yeah, det är samma sak som förspel. När tanken av hans besatthet började bli till en vana blev han bara skrämmande. Jag kunde höra fotsteg bakom mig när jag var på väg hem på kvällen och jag lovar, en kväll hörde jag någon ropa efter mig.

Jag blev genast lite halvt panikslagen och försökte avsluta det flyktiga förhållande på det smidigaste sättet, vilket i sin tur ledde till tårar, från han alltså. Något som för mig INTE är manligt! Än idag kan han ringa eller skicka ett sms där han uttrycker sin kärlek. Visst det är smickrande, men lite för mkt.

Efter araben var det Ali, en av arabens kompisar. Inte mitt smartaste move, men intressant att se hur allt skulle utvecklas. Ali var lite mer filosofisk och smör-romantisk, en riktig cry-baby om jag ska vara ärlig. Det var kul till en början, men han kan inte mäta sig med mig rent intellektuellt. Vi var verkligen inte på samma level.

Efter all denna kaos fick jag upp ögonen för ex nr 1, Simon, igen. Jag ville ha hans bekräftelse. Detta visade jag ju självklart inte för honom, men överraskande så stötte vi ihop med varandra på nyårsafton och det ena ledde till det andra och vi råkade ha sex på efterfesten. Det var faktiskt inte jag som tog initiativet. Bara för att jag ringde till honom dagen efter så trodde självklart han att jag ville ha ett förhållade med honom, något som gjorde mig ursinnig. Jag tror fortfarande att han ser mig som den där lilla 16 åringen som lydde hans minsta vink och att inte är kapabel till att leva det liv jag lever idag. Iaf, jag beslutade mig för att inte kontakta honom ngt mer, vill han mig nåt så får han fanimej ta o ringa, vilket verkar funka, by the way.

Samtidigt höll jag kontakten med en kompis från hemstaden, Alan. Han är kompis med araben och Ali. Mest ytlig kompis med Ali eftersom Alan tycker att Ali är en mes (cry-baby). Alan och jag hade nån kemi på gång. Första gången jag träffade Alan var när araben blev besatt av mig. Det var absolut ingenting på gång mellan oss, men vi hade ngt där, ett sånt där leende och blickar som höll lite för länge. Han bjöd mig till och med på hemlagadmat en kväll (som Isabelle blev magsjuk av förresten) och var jättegullig. Det var först då jag började uppmärksamma honom.

Det var faktiskt först när jag flyttade han berättade att han tyckte om mig som mer än vän (vilket fortfarande är tveksamt, jag är inte säker på om han bara är kåt eller om han gillar mig på riktigt). Nu har han ringt ett par gånger och faktiskt, på nyår var han full och jag är ganska säker på att han sa att han älskade mig innan han la på. Något som jag fortfarande funderar på vafan han menade med det.

Trots kemin mellan mig och Alan kan jag tyvärr inte utveckla den, jag har ju förfan varit med två av hans kompisar (han vet bara om en av dom, tror jag). Det blir lite för mkt där, om det skulle komma ut skulle jag aldrig kunna prata med ngn i deras umgängeskrets pga skam. Kvinnor gör inte sånt, enligt dom alltså!

Yepp, det var dom, högen av kris som man kan kalla det. Nu har jag faktiskt ett nytt projekt på gång. Jag var ute i helgen och träffade på en tysk. Usch, tänkte jag, jag HATAR tyskar. Men han var faktiskt trevlig och han fångade mitt intresse. Sen kysste han mig, och jävlar vilken kyss det var, det var en sån där perfekt kyss som man bara kan ha med ngn man har haft ett långt förhållande med.

Sedan hängde han efter mig hela kvällen och jag började faktiskt tröttna på honom när en tjej som jag var ute med, vi kan kalla henne Rosanna, började ragga på honom. Det här är inget överraskande, hon gör alltid så (inte min kompis till mitt försvar). Det som var förundrande var att tysken dissade henne. Jag hade alltså halvt sprungit ifrån honom den senaste halvtimman och börjat visa att "längre kommer du inte" och han tar inte chansen till ett nytt (och blont) ragg. DET imponerar verkligen på mig. Han kom tillbaka till mig och ställde sig med armen runt mig , som om han ville säga att "jag redan har hittat min brud".

Sedan började vi prata och han var faktiskt rolig och var på samma nivå som mig, både intellektuellt och i humor. Så jag följde med honom till hans hotellrum (ja, han bodde där, men inte som turist, han jobbar här tidsvist) och jag ångrar mig verkligen inte! Han var äldre och han var erfaren säger jag bara! Inte som mina andra småpojkar som inte kan hålla emot trycket när det kommer till kritan.

Så nu ska jag träffa tysken på onsdag igen. Vi får se vad som händer ;)
Förresten, det verkar som ex nr 1 vill träffa mig på fredag. Vet inte om jag ska dissa eller upptäcka. Vi avvaktar med det.

/A

Hej!
Här bloggar "Anna", "Isabelle" och "Jeanette". Det bloggas om sex, kärlek, livet, misstag som begåtts... ja, allt det där som man bara måste få ur sig men som kan vara något privat.

Vi är tre vänner, alla blir 20 i år,(förutom Jeanette som fyller 22 i år) och lämnar därmed tonåren bakom oss. Nu blir vi vuxna och försöker göra oss redo att komma in i vuxenlivet.

För tillfället är det Isabelle som skriver.
Som vanligt sitter jag uppe hela natten och kommer vara totalt slut på jobbet imorgon. Har idag kommit underfund med en del saker. Har under en period hållit på lite fram och tillbaks med mitt ex "Adam" som aldrig tycks försvinna ur mitt liv. Det är lite det där Carrie/Big-grejen i Sex and the City. Jag har aldrig riktigt kunnat släppa min Mr Big.
Adam har ju som mina vänner vet alltid varit ett riktigt svin. Vi blev tillsammans när jag var yngre, närmare 4 år sedan. Han var min första riktiga kärlek, och därav har det, som sagt, varit lite svårt att släppa taget.
Svinet, som vi nu kommer börja kalla Adam för istället, har gjort allt på svin-listan för att uppnå detta namn.
Han har varit otrogen, ljugit, "försvunnit", slagit, snott, bedragit, ja, det mesta har han väl egentligen gjort. Men jag har alltid på något konstigt sett lyckats förlåta. Dum och naiv som jag är.
Men en regnig juli-dag (7 juli 2007), kom Svinet till min hemstad på en liten visit. Jag gick med Bella och Adam till en av stadens café-krogar och där satt vi och drack några cider. Denna dag berättade jag något väldigt jobbigt som jag nyligen hade gått igenom (vi behöver inte gå in på det nu) för Adam. Adam blev frustrerad och tyckte synd om mig. Han förklarade hur jag förtjänade bättre och pitty-ade mig en stor del av tiden. Han berättade hur mycket han brydde sig osv (Allt detta var bullshit som ni kanske föstår, och som en del av mig förstod redan då).
När jag kommer hem på kvällen upptäcker jag att jag inte har mitt bankomatkort. Eftersom det fanns 14 000 på kortet och Svinet visste detta, och jag känner Svinet och vet hur jävla pengakåt han är så ringde jag för att spärra det. Men det var försent. Svinet hade tagit alltihop och var spårlöst försvunnen!
Cirka ett halvår senare, i december någon gång, ringer Svinet mig och frågar vad jag gör... Vad jag gör?!? Jag började bråka med Svinet men det slutade ändå i säng. Sedan dess har det varit fram och tillbaks, han kommer hit då och då, vi har sex, sen vill jag bara att han ska försvinna. Så har jag aldrig varit förut. Vad Svinet än har gjort mot mig så har jag alltid älskat honom. Men den här gången älskar jag inte honom längre. Det han gjorde var så lågt.
Nu undrar ni nog varför jag släpper in honom innanför min dörr, varför jag ens talar med honom. Det har jag också frågat mig själv, men jag har kommit fram till en sak: Varför inte? Vi har skitbra sex, man behöver inte tänka på vad som händer sedan, inget är awkward, jag känner hela hans kropp och han känner hela min utantill i alla fall. Så varför inte släppa in honom, ha lite bra sex, utnyttja honom så som han alltid gjort med mig, vi kan utnyttja varandra helt enkelt.
Men det jobbiga är att sedan den dagen när han släpade med mig till grannstaden, jag söp och verkligen fick ur mig allt agg jag hade (då, nu finns mer) mot honom, har han varit så "seriös". Han snackar jämt om att han "ska ha mig för evigt den här gången" och om hur mycket han älskar mig, han ber mig plocka ut min p-stav för han vill ha barn med mig. Han har tänkt att flytta in hos mig, och skulle säkert försöka göra det om det inte vore för min far. Han hade tom köpt en ring till mig som han visade min vän, och hon visade mig (den låg i hans handskfack). Detta har gjort mig lite förskräckt, för jag vill absolut INTE ha något seriöst med denna människa att göra, för det går inte att ha något seriöst med honom, det har han bevisat så många gånger.
Han har sedan den dagen bett mig, varje gång vi träffas, att ge honom en ny chans. Jag har sagt till honom att han inte förtjänar en, och frågat varför jag skulle ge honom det. Men då har han bara sagt, "okej, jag ska bevisa att jag är seriös den här gången".
Det som stör mig och har stört mig under över en veckas tid är att han inte bevisar någonting. Missförstå mig inte, jag vill inte att han ska bevisa något för att jag vill påbörja något, men jag irriterar mig nåt så oerhört på att han snackar så jävla mycket bullshit. Jag vill ändå inte vara tillsammans med honom, och det har jag gjort klart för honom, varför kan han inte bara säga då "Okej, vi kan ha sex och kul då och då, inga känslor inblandade", för det är ändå så jag vill ha det. Men nej, han försöker lägga på någon act om att han vill gifta sig och shit.

Idag började jag prata med hans ex, med samma namn som jag. När Svinet var här sist så ringde Isabelle ett flertal gånger på hans mobil, han svarade inte och jag frågade varför. Då svarar han bara "Hon är dum i huvet, orkar inte med henne". Sedan börjar hon skriva till honom på msn, när jag sitter med datorn i knät och då får han panik och sliter till sig datorn och loggar hetsigt ut från msn, och får nästan attack när datorn segar för att logga ut.
Jag satt mest och skrattade för det var så kul att se hur desperat han var att jag inte skulle se att han faktiskt har nåt med henne.
Anledningen till att jag kontaktade Isabelle idag är för att jag behöver få tag i Adam, med anledning av att Kronofogden står och knackar på dörren och jag måste verkligen ha cash. Skulle kolla om Isabelle visste var Adam var eller om hon var med honom eftersom han inte har svarat/har haft telefonen påsatt på över en veckas tid. Men Isabelle visste inte heller vart han var, och hade tydligen bråkat med hans tjej sist dom talade.
Fick även reda på att exakt så som Svinet är mot mig, försöker leka seriös, och kärleksförklarar sig hela tiden, och ber om nya chanser "för att han älskar mig", exakt likadan är han mot Isabelle också.

Jag skulle sååå gärna vilja träffa honom nu och bara knäcka honom, och få höra vilka bortförklaringar det kommer den här gången. Alltid lika spännande.

Men nu ska jag gå och klippa sönder alla hans kläder, sen ska jag sussa.

Kram Isabelle

Du, du e du e för fin. Du e, du e. Du e för fin för det trash du gillar,
Varför ska du kasta pärlor åt svin?
Du e du e för fin. Du e, du e. Du e för fin för så fula killar,
Sluta upp att kasta pärlor åt svin.