Valmöjligheter...
Jaha, då var det min tur att "confessa" lite. Jag kan ju presentera mig lite kort;
Jag heter Anna och är snart 20 år gammal. Jag har lite sen-tonårskris på gång och börjar bli paranoid över att fylla "vuxen". Enda sen jag visste vad förhållande var har jag haft ett. Det började när jag var 16 år och träffade ex nr 1, Simon. Detta förhållandet varade i ca 1,5 år och man kan säga att min första riktiga crush. När jag tröttnade på honom dumpade jag honom, för att senare bli dumpad tillbaka, men det är en annan historia. Jag levde livet där ett tag när jag var 17 år och gjorde många saker den sommaren.
Ett halvår efter ex nr 1 träffade jag ex nr 2, Johan. Detta var ett mer intensivt förhållande med manupilation och depression. Vi bodde redan tillsammans efter 3 månader. Efter många tårar och svek slet jag mig ur förhållandet och flyttade till storstaden. Här lever jag idag med mina kriser.
Nu har jag äntligen kommit över mitt förflutna och ser fram emot framtiden. Jag vill klara mig själv och ska fan inte ha någon jävla man! I alla fall inte som man lever med.
Jag kan ju berätta lite om hur ställningen ser ut idag;
Jag har träffat många intressanta människor sedan jag gjorde slut med Johan. Det började med "araben", han var intensiv, mörk och superförälskad i mig. Detta gjorde allt lite mer spännande. Eftersom han ordagrant dyrkade marken jag gick på så var han en riktig "confident-boost" för mig och hell yeah, det är samma sak som förspel. När tanken av hans besatthet började bli till en vana blev han bara skrämmande. Jag kunde höra fotsteg bakom mig när jag var på väg hem på kvällen och jag lovar, en kväll hörde jag någon ropa efter mig.
Jag blev genast lite halvt panikslagen och försökte avsluta det flyktiga förhållande på det smidigaste sättet, vilket i sin tur ledde till tårar, från han alltså. Något som för mig INTE är manligt! Än idag kan han ringa eller skicka ett sms där han uttrycker sin kärlek. Visst det är smickrande, men lite för mkt.
Efter araben var det Ali, en av arabens kompisar. Inte mitt smartaste move, men intressant att se hur allt skulle utvecklas. Ali var lite mer filosofisk och smör-romantisk, en riktig cry-baby om jag ska vara ärlig. Det var kul till en början, men han kan inte mäta sig med mig rent intellektuellt. Vi var verkligen inte på samma level.
Efter all denna kaos fick jag upp ögonen för ex nr 1, Simon, igen. Jag ville ha hans bekräftelse. Detta visade jag ju självklart inte för honom, men överraskande så stötte vi ihop med varandra på nyårsafton och det ena ledde till det andra och vi råkade ha sex på efterfesten. Det var faktiskt inte jag som tog initiativet. Bara för att jag ringde till honom dagen efter så trodde självklart han att jag ville ha ett förhållade med honom, något som gjorde mig ursinnig. Jag tror fortfarande att han ser mig som den där lilla 16 åringen som lydde hans minsta vink och att inte är kapabel till att leva det liv jag lever idag. Iaf, jag beslutade mig för att inte kontakta honom ngt mer, vill han mig nåt så får han fanimej ta o ringa, vilket verkar funka, by the way.
Samtidigt höll jag kontakten med en kompis från hemstaden, Alan. Han är kompis med araben och Ali. Mest ytlig kompis med Ali eftersom Alan tycker att Ali är en mes (cry-baby). Alan och jag hade nån kemi på gång. Första gången jag träffade Alan var när araben blev besatt av mig. Det var absolut ingenting på gång mellan oss, men vi hade ngt där, ett sånt där leende och blickar som höll lite för länge. Han bjöd mig till och med på hemlagadmat en kväll (som Isabelle blev magsjuk av förresten) och var jättegullig. Det var först då jag började uppmärksamma honom.
Det var faktiskt först när jag flyttade han berättade att han tyckte om mig som mer än vän (vilket fortfarande är tveksamt, jag är inte säker på om han bara är kåt eller om han gillar mig på riktigt). Nu har han ringt ett par gånger och faktiskt, på nyår var han full och jag är ganska säker på att han sa att han älskade mig innan han la på. Något som jag fortfarande funderar på vafan han menade med det.
Trots kemin mellan mig och Alan kan jag tyvärr inte utveckla den, jag har ju förfan varit med två av hans kompisar (han vet bara om en av dom, tror jag). Det blir lite för mkt där, om det skulle komma ut skulle jag aldrig kunna prata med ngn i deras umgängeskrets pga skam. Kvinnor gör inte sånt, enligt dom alltså!
Yepp, det var dom, högen av kris som man kan kalla det. Nu har jag faktiskt ett nytt projekt på gång. Jag var ute i helgen och träffade på en tysk. Usch, tänkte jag, jag HATAR tyskar. Men han var faktiskt trevlig och han fångade mitt intresse. Sen kysste han mig, och jävlar vilken kyss det var, det var en sån där perfekt kyss som man bara kan ha med ngn man har haft ett långt förhållande med.
Sedan hängde han efter mig hela kvällen och jag började faktiskt tröttna på honom när en tjej som jag var ute med, vi kan kalla henne Rosanna, började ragga på honom. Det här är inget överraskande, hon gör alltid så (inte min kompis till mitt försvar). Det som var förundrande var att tysken dissade henne. Jag hade alltså halvt sprungit ifrån honom den senaste halvtimman och börjat visa att "längre kommer du inte" och han tar inte chansen till ett nytt (och blont) ragg. DET imponerar verkligen på mig. Han kom tillbaka till mig och ställde sig med armen runt mig , som om han ville säga att "jag redan har hittat min brud".
Sedan började vi prata och han var faktiskt rolig och var på samma nivå som mig, både intellektuellt och i humor. Så jag följde med honom till hans hotellrum (ja, han bodde där, men inte som turist, han jobbar här tidsvist) och jag ångrar mig verkligen inte! Han var äldre och han var erfaren säger jag bara! Inte som mina andra småpojkar som inte kan hålla emot trycket när det kommer till kritan.
Så nu ska jag träffa tysken på onsdag igen. Vi får se vad som händer ;)
Förresten, det verkar som ex nr 1 vill träffa mig på fredag. Vet inte om jag ska dissa eller upptäcka. Vi avvaktar med det.
/A
