Fegis-Anna
Hallå där!
Nu har det gått ett tag igen utan att nåt speciellt har hänt. Eller jo, visst har det hänt grejer, men inget jag har orkat bloggat om. Jag kan ju uppdatera lite iaf..
Min gamla chef har kontaktat mig. Han ska ta körkort och är på besök i storstaden för att göra detta. Äckligt lojal som jag är så meddelar jag chefen att "visst kan jag hjälpa dig, inga problem, ring bara när du är i stan så ordnar vi upp nånting" och chefen ringde. Först tyckte han att han kundce sova hos mig (!!?!?!!?!!?) sen att vi ska ut och festa. Njaa, han är alltså över 40år iaf och det känns INTE ok att han slaggar på min soffa, inte heller kul att röja stan med han. Det kändes som lite halv-skamliga förslag. Så nu har jag satt mobilen på ljudlös och skyller på att jag jobbar övertid. Haha, jag är riktigt ond.
Nu till det riktigt smaskiga. Jag var såååååå nära att kyssa kollegan igår. Ni vet han som jag hade crush på. Det har tyvärr inte gått över och jag blir tokig snart. Det började med after work som vanligt. Jag tyckte att han sneglade lite på mig, ni vet lite mer än vanligt när man sitter i ett gäng med kollegor. Sen kom shottarna och jag blev skitfull, det blev kollegan också. Vi drar vidare till nästa ställe. Vi börjar alla dansa och helt plötsligt försvinner alla förutom jag och kollegan, som då också ville dansa väldigt tätt. Fine by me, tänkte jag som bara tänker med den kvinnliga motsvarigheten av "kuken".
Det blev lite fumligt för ingen av oss är speciellt begåvade när det gäller dans och vi står ansikte mot ansikte. Precis innan våra läpppar skulle mötas, alltså det var nästan så dom snuddade vid varandra, då kysser kollegan mig på halsen istället. Och jag, som har mkt mer att spela än ett vanligt ligg, flippar rycker mig loss och sticker därifrån i en febril jakt att leta upp resten av gänget.
Tack gode Gud att jag har skaffat mig en insiderkälla. Jag har öpnat mig för en annan kollega på jobbet som både jag och "kollegan" känner ganska väl. Källan berättade att kollegan inte minns ngt från gårdagen och vi får hoppas på det. Vi får hoppas på det...
För att förklara lite djupare hur jag funkar..
Jag är en otroligt paranoid person. Jag analyserar ALLT. Varenda rörelse, varje ord, ALLT. Sen tycker jag också att kärlek är en svaghet. Jag kanske är bitter, men jag anser att om jag blir kär i ngn så blir jag svag, jag har en tydlig svagpunkt som är lätt trycka på. Man skulle kunna krossa mig i ett slag om man ville.
Det är därför jag blir så arg på mig för att jag har blivit kär. I en kollega också. Det ger övriga kollegor chansen att förgöra mig om dom nu skulle vilja göra det. JAg skulle se svag och dåraktig ut.
Jag vet att mitt resonemang är helt tokigt, men jag tror det är en fas. Jag är helt enkelt bitter.
/A
Nu har det gått ett tag igen utan att nåt speciellt har hänt. Eller jo, visst har det hänt grejer, men inget jag har orkat bloggat om. Jag kan ju uppdatera lite iaf..
Min gamla chef har kontaktat mig. Han ska ta körkort och är på besök i storstaden för att göra detta. Äckligt lojal som jag är så meddelar jag chefen att "visst kan jag hjälpa dig, inga problem, ring bara när du är i stan så ordnar vi upp nånting" och chefen ringde. Först tyckte han att han kundce sova hos mig (!!?!?!!?!!?) sen att vi ska ut och festa. Njaa, han är alltså över 40år iaf och det känns INTE ok att han slaggar på min soffa, inte heller kul att röja stan med han. Det kändes som lite halv-skamliga förslag. Så nu har jag satt mobilen på ljudlös och skyller på att jag jobbar övertid. Haha, jag är riktigt ond.
Nu till det riktigt smaskiga. Jag var såååååå nära att kyssa kollegan igår. Ni vet han som jag hade crush på. Det har tyvärr inte gått över och jag blir tokig snart. Det började med after work som vanligt. Jag tyckte att han sneglade lite på mig, ni vet lite mer än vanligt när man sitter i ett gäng med kollegor. Sen kom shottarna och jag blev skitfull, det blev kollegan också. Vi drar vidare till nästa ställe. Vi börjar alla dansa och helt plötsligt försvinner alla förutom jag och kollegan, som då också ville dansa väldigt tätt. Fine by me, tänkte jag som bara tänker med den kvinnliga motsvarigheten av "kuken".
Det blev lite fumligt för ingen av oss är speciellt begåvade när det gäller dans och vi står ansikte mot ansikte. Precis innan våra läpppar skulle mötas, alltså det var nästan så dom snuddade vid varandra, då kysser kollegan mig på halsen istället. Och jag, som har mkt mer att spela än ett vanligt ligg, flippar rycker mig loss och sticker därifrån i en febril jakt att leta upp resten av gänget.
Tack gode Gud att jag har skaffat mig en insiderkälla. Jag har öpnat mig för en annan kollega på jobbet som både jag och "kollegan" känner ganska väl. Källan berättade att kollegan inte minns ngt från gårdagen och vi får hoppas på det. Vi får hoppas på det...
För att förklara lite djupare hur jag funkar..
Jag är en otroligt paranoid person. Jag analyserar ALLT. Varenda rörelse, varje ord, ALLT. Sen tycker jag också att kärlek är en svaghet. Jag kanske är bitter, men jag anser att om jag blir kär i ngn så blir jag svag, jag har en tydlig svagpunkt som är lätt trycka på. Man skulle kunna krossa mig i ett slag om man ville.
Det är därför jag blir så arg på mig för att jag har blivit kär. I en kollega också. Det ger övriga kollegor chansen att förgöra mig om dom nu skulle vilja göra det. JAg skulle se svag och dåraktig ut.
Jag vet att mitt resonemang är helt tokigt, men jag tror det är en fas. Jag är helt enkelt bitter.
/A
Kommentarer
Trackback
