Confessing/A
Men, men, eftersom jag är så paranoid att folk ska se mina innersta tankar och känslor skriver jag av mig här istället, här är jag iaf anonym.
Jag har alltid trott på karma. Ibland tänker jag inte på den, men i slutändan hinner den alltid ikapp mig. Jag mår inte bra. Jag försöker hålla uppe min jävla fasad, på jobbet, bland vänner. Men verkligheten ser annolunda ut. Jag har så jävla svårt att släppa in ngn. Jag kan knappt prata med min bästa vän. Jag känner mig så jävla ensam. Det är sjukt, jag pratar med hundratals människor varje dag. Men ändå känner jag mig ensammast i världen. Alla har ngn.
Det sjuka är att jag är så rädd att släppa in ngn så jag blir helt stel i främmande sällskap. Jag ger upp. Jag tänker varför skulle han intressera sig av mig, jag är inte intressant nog osv.. Sen ger jag upp. Och visar för personen att jag inte är intresserad så han inte ska bli besviken. Vad har jag att ge? Allt jag pratar om är mitt jobb, hur mkt pengar jag tjänar och mitt ytliga jävla liv! Så jag skiter i det hela. Jag kan fan inte ens hålla en jävla konversation!
Jag vet inte vad som har hänt, jag har aldrig varit så här förut. det måste vara karman, för vad jag har utsatt alla andra för.. Jag har faktiskt varit förjävlig. Det var mkt lättare förr, när man inte behövde bry sig, då "visste man inte bättre". Man hade inga förväntningar på sig. Nu ska man vara så jävla vuxen och mogen och bete sig på ett visst sätt.
Men det jag saknar är att känna nåt, vadsomhelst. Jag är så jävla kall. Jag blir inte kär. Jag känner bara åtrå, ex kollegan. Men jag tillåter inte mig själv att fästa mig vid nån, för att jag vet att jag kommer sabba det. Jag har inget hopp kvar, för mig själv faktiskt.
Ni fångade mig i ett svagt ögonblick, men vad ska jag göra. Skriver jag inte så kommer jag explodera tillslut.
/A
Skräckscenario /Anna
3 arbetsdagar har gått och kollegan har inte sagt ngt. Inga underliga blickar eller obekväma moments. Great!
Jag tror faktiskt att han inte har ngt minne från katastrofkvällen. Tack och lov!
Men jag har haft tid att tänka. Det kunde varit värre. Tänk om det hade hänt ngt den kvällen. Att vi strulade eller nåt, kanske bara en kyss. Han hade inte kommit ihåg nåt. Hade inte DET varit värre? Pinsamt på måndagen efter om jag går runt och vet att vi strulat, men han har inget minne! HAHA, vilken confident failure! Herregud, jag ska aldrig mer ragga på en full man!
Jag har för övrigt försökt undvika min gamla chef så gott det går, men igår föll jag dit. Jag råkade svara när han ringde (på min nu alltid ljudlösa privat-telefon) och blev övertalad på en fika efter jobbet. Som tur var ringde han aldrig och jag lyckades skicka iväg ett sms som sa att jag fått förhinder. Så nu slapp jag det.
Jag funderar på att stänga av mobilen och säga att jag tappat den, iaf tills han åker från stan. Jag orkar verkligen inte med honom. Han vill att jag ska sova hos han (!!!!) Vad fan betyder det? Jo att han vill knulla! Människan är för fan över 40 år och har barn i min ålder! Hell no!!
Jag har nu tappat all min respekt för denna människa!
Blää för äckliga gamla snusk-chefer!
/A
Fegis-Anna
Nu har det gått ett tag igen utan att nåt speciellt har hänt. Eller jo, visst har det hänt grejer, men inget jag har orkat bloggat om. Jag kan ju uppdatera lite iaf..
Min gamla chef har kontaktat mig. Han ska ta körkort och är på besök i storstaden för att göra detta. Äckligt lojal som jag är så meddelar jag chefen att "visst kan jag hjälpa dig, inga problem, ring bara när du är i stan så ordnar vi upp nånting" och chefen ringde. Först tyckte han att han kundce sova hos mig (!!?!?!!?!!?) sen att vi ska ut och festa. Njaa, han är alltså över 40år iaf och det känns INTE ok att han slaggar på min soffa, inte heller kul att röja stan med han. Det kändes som lite halv-skamliga förslag. Så nu har jag satt mobilen på ljudlös och skyller på att jag jobbar övertid. Haha, jag är riktigt ond.
Nu till det riktigt smaskiga. Jag var såååååå nära att kyssa kollegan igår. Ni vet han som jag hade crush på. Det har tyvärr inte gått över och jag blir tokig snart. Det började med after work som vanligt. Jag tyckte att han sneglade lite på mig, ni vet lite mer än vanligt när man sitter i ett gäng med kollegor. Sen kom shottarna och jag blev skitfull, det blev kollegan också. Vi drar vidare till nästa ställe. Vi börjar alla dansa och helt plötsligt försvinner alla förutom jag och kollegan, som då också ville dansa väldigt tätt. Fine by me, tänkte jag som bara tänker med den kvinnliga motsvarigheten av "kuken".
Det blev lite fumligt för ingen av oss är speciellt begåvade när det gäller dans och vi står ansikte mot ansikte. Precis innan våra läpppar skulle mötas, alltså det var nästan så dom snuddade vid varandra, då kysser kollegan mig på halsen istället. Och jag, som har mkt mer att spela än ett vanligt ligg, flippar rycker mig loss och sticker därifrån i en febril jakt att leta upp resten av gänget.
Tack gode Gud att jag har skaffat mig en insiderkälla. Jag har öpnat mig för en annan kollega på jobbet som både jag och "kollegan" känner ganska väl. Källan berättade att kollegan inte minns ngt från gårdagen och vi får hoppas på det. Vi får hoppas på det...
För att förklara lite djupare hur jag funkar..
Jag är en otroligt paranoid person. Jag analyserar ALLT. Varenda rörelse, varje ord, ALLT. Sen tycker jag också att kärlek är en svaghet. Jag kanske är bitter, men jag anser att om jag blir kär i ngn så blir jag svag, jag har en tydlig svagpunkt som är lätt trycka på. Man skulle kunna krossa mig i ett slag om man ville.
Det är därför jag blir så arg på mig för att jag har blivit kär. I en kollega också. Det ger övriga kollegor chansen att förgöra mig om dom nu skulle vilja göra det. JAg skulle se svag och dåraktig ut.
Jag vet att mitt resonemang är helt tokigt, men jag tror det är en fas. Jag är helt enkelt bitter.
/A
Tristess och gammal kärring /Anna
Gud, har jag verkligen så tråkigt? Det finns fan inga potentiella ragg i den här staden längre och har inte heller ngn större lust att ge mig ut på jakt. Ne, det blir "lay low" ett tag nu.Men herregud vad gammal jag kände mig igår. Vi fick med oss två 18åringar ut på krogen. Där sitter jag och predikar om varför man inte ska slåss med tjejer som kollar snett och varför man ska dricka varannan vatten.
Det känns som jag måste börja köpa anti-rynk-krämer snart. usch!
/A
Liten storstad /Anna
Det visade sig vara ett gammalt ragg till mig sen 4 år tillbaka. Han var ett sånt ragg som får det att pirra i magen och jag kände inte ens igen människan. Vilken liten storstad vi bor i. Eller liten värld kan man säga. Fan, jag ångrar att jag inte hälsade på honom. Hade kanske kunnat fått lite fina minnen till liv igen. Synd bara att han är så förbannat jäkla kort! Själv är jag över 175 cm, han kan inte vara längre än 160.
Men inatt tror jag att drömmarna ska ändras från kollega till gammalt ragg.. Grr...
Vad är det med mig och korta killar egentligen? Jag tror jag har ett behov att vara dominerade på ngt sjukt sätt..
/A
Svar till "sexing on the beach" /Anna
Haha, jag är så road över Isabelles bravader i landet ingenstans. Själv har jag det skit tråkigt här. Finns inga direkta ragg, förutom kollegan som det inte har hänt ett piss med btw, och jag längtar efter sommaren, heta passionerade möten med mörka främlingar. Mmm..Jag och Jeanette hade en sån sommar. Det var ett par år sedan, vi var i spanien och härjade. Jeanette krossade danskarnars hjärtan och jag fick en sommar crush på en inföding. Det är fina minnen, men det känns så långt borta. Så jag har bestämt mig, jag ska ha kul och slappna av denna sommar och sluta analysera allt.
Nu är det bara att invänta sommaren och passionen..
Sexing on the beach /Isabelle
Okej, man kan ju skriva ner inlägg på word och sedan klämma in dem i efterhand som jag gör nu, men man har inte lika mycket dötid att hålla på med sånt. Vi har MASSA dötid, men då är vi med varandra, iom att vi bor 4 ihop och då blir det inte så ofta att man tar datorn och går ifrån för att skriva ett inlägg. Men jag ska försöka bättra mig.
Jag lägger iaf in bilder på mina 3 ragg hitills, och dö inte där hemma, jag vet att de inte är snygga, men kameran har inte varit snäll, dessutom så är man inte så kräsen här ;) Måste bara poängtera att Sam, knullet, ser ut som en röd groda på bilden, men han gör inte det på riktigt. För det första är det ett oförberett Isabelle-paparazzi-kort och han ser drogad ut, för det andra så hade han tydligen jobbat i solen hela dagen så han hade brännt sig, han är inte tomat annars. :P
Nu ska vi ner till donkan och käka och jag ska lägga in det här.
Det finns en.. /Anna
Men trots detta så kan jag inte undgå att tänka på honom lite då och då. Jag har till och med patetiskt nog försöka få upp kontakten igen, men det hela blir så stelt. Jag kan gissa mig till att detta beror på att vi inte fick ngt riktigt avslut, vi bara bröt kontakten, helt sådär. Mestadels pga att jag var otrogen när jag semestrade i Spanien och att han "lekte" med mina känslor därefter som hämnd.Mkt komplicerat. Vi pratade aldrig med varandra om det här och jag hade en slags hat-kärlek till honom. Jag kan ju säga att under den tiden lyssnade jag väldigt mkt på Kelly Clarkson och då menar väldigt mkt.
Jag undrar om jag måste söka upp människan och kyssa honom för att komma över honom. Det känns som om det bara är en massa känslor svävandes som aldrig slagit sig till ro. Även om jag vet att personen i fråga är en tönt och absolut inte ngn jag skulle dejta idag så vill jag fortfarande ha honom.
Hmm, mkt skumt..
Om ni undrar varför jag skriver så mkt idag är det för att jag är sjuk och har verkligen inget bättre för mig, har sett alla filmer jag har och laddat ner alla nya. I brist på annat att göra kan man säga...
/A
Patetisk! /Anna
Jag är verkligen patetisk.. Allt för honom, säger jag bara, allt för honom!
Jag funderar på att testa den där omvända kärleksgrejen, ni vet, klassikern, när man gör sig så lite tillgänglig som möjligt och verkar upptagen på annat håll. Men jag är ytterst tveksam till om denna teknik verkligen fungerar.
Vad tycker ni?
/A
Sjuk! /Anna
Nu har jag blivit smittad! Nu var det min tur! :( Jag är sjuuuuuuuuuuuuk!!!
Fan, det blir en riktigt tråkig vecka... Men vad ska man göra?
Förresten, ang Jeanette. Hon hörde av sig igår så hon lever iaf. Jag fick ringa vår lilla "sökgrupp" som ett par kompisar skapat och meddela att hon är välbehållen och vid liv. Vi blev alla lättade.
Nej men jag blev faktiskt ororlig där ett tag, man vet aldrig vad som kan hända. Jag hade tänkt att fika med henne på stan idag, men nej jävlar, jag är sjuk! Fan..
Ooooh! Jag HATAR att vara sjuk!
/A
"Suck" /Anna
Anna suckar och suckar efter kollegan.. Det här är riktigt illa. Till och med sexet med exet (som var på besök) var åt helvete. DET har aldrig hänt förut. Jag har blivit en riktigt tråkig satmara.
Jävlar...
Men suck...
/A
The hotel walk of shame /Isabelle
Okej, third time is the charm. Jim kom fram till mig igår när vi var på The Greenery och sa att hans kompis var intresserad av mig, kollade in vem det var och han var söt. Jim bad mig gå fram till honom och prata med honom för att han var blyg och vågade inte ta första steget. Skulle jag, Isabelle, ta första steget? No way! Det har aldrig hänt. Men en grogg senare så gick jag fram och bad honom komma och sätta sig med oss istället, han satt där en stund och vi pratade, jag hade lite svårt att förstå honom för han hade någon konstig dialekt. Uppfattade inte riktigt vart han kom ifrån, alltså han var engelsman (också soldat) men vet inte vart i England han kom ifrån.
I alla fall, efter en stund sa han till mig han skulle brb han skulle bara gå och prata med sin kompis som satt kvar vid det bordet som han satt på innan han flyttade till oss. Då kysser jag honom helt från igenstans, helt olikt mig.
The Greenery stängde och Mickis, Jim, jag och mitt nya ragg Sam planerade att åka till stranden. Men Sam tyckte vi skulle ta in på hotell istället. Så Mike körde oss motvilligt till Sunrise Hotel och där skulle de ha 85 euro för en natt (klockan var 4 på morgonen när vi checkade in). Sam betalade med Jim hade inte så mycket pengar, så Mickis och Jim tog hans sovsäck och begav sig mot stranden. Hade en bra natt och kände mig lite bortskämd med att sova på hotell.
Men på morgonen när vi skulle hem var det inte riktigt lika kul, jag fick göra en "Anna" - The Hotel Walk of Shame!
Det värsta var ju när vi skull checka ut och kvinnan i receptionen tittar på oss och säger "Are you finished?".
Nu ligger jag hemma i sängen, vi har fått en ledig dag och självklart så är det dåligt väder då. Ska sussa lite nu, sen ska jag ner till The Greenery och lägga in det här inlägget.
Torrland /Isabelle
080405
Det är lite dött på sexfronten här utomlands, jag som trodde kukarna skulle flöda. Kanske inte skulle ha färgat om håret från blondt till brunt innan jag åkte :P
Förra helgen hittade jag ragg, på väg hem från stan aspackad var jag helt på att gå och knulla, de hade sin bil utanför vårt hem så vi var påväg dit. Men när vi började närma oss så började Peddy (han hette så, en engelsk soldat) att gå åt fel håll, jag förklarade för honom att vi skulle upp på stigen och att han gick fel. Då kläcker han "If you want your money you will go this way". JAg full och trög fatta inte vad han mena så jag fråga va fan han snacka om, då säger han igen "Yeah, do you want money or not?" Då koppla gärnan att han trodde jag var en hora som han skulle betala för sex, smickrande men nej tack, så jag vände på klacken och gick. Jag gick hem och berättade för de andra vad svinet (som han har hetat sedan dess) hade sagt, och efter en stund kom han hem till oss. Han började prata med MArtina och sa att det fanns tå tjejer här som hade sagt att de tar betalt för sex (då syftade han på mig och Mickis (?) och vi har absolut aldrig sagt ngt sådant) och att han visste vad vi höll på med, han menade på att vi hade horhus här hemma och sa att han var polis och shit. Martina slängde ut han utanför grinden och hans kompisar de andra engelsmännen (hans kompisar) dissade honom totalt, och skällde ut han, lät han köra hem själv full, för ingen ville köra honom, och ingen brydde sig om honom :P
Okej , no se for me. Men Mickis fick lite på Mikes bil.
Försök nummer 2.
Började prata ganska mycket med Jim's (Mickis raggs) kompis på The Greenery. Vi började gå hemåt, och Jim och "Jim Carrey" = Ryan föreslog att vi skulle gå till stranden, sure!
Vi går runt halva staden med världens omväg, fråga mig inte varför och kom till slut till stranden. La oss på solstolarna med deras sovsäckar.
Mickis och Jim låg lite längre upp, bakom toaletterna och jag och Ryan låg lite längre mot havet. Världens tråkigaste människa, som aldrig kom till skott, vi låg och PRATADE, om stjärnorna, olika stjärntecken och vad de heter på svenska/engelska sen började vi prata om politik, och han fatta inte ett skit av vad jag snackade om eftersom det är ganska svårt att prata politik på engelska, särskilt när han inte har nåot begrepp om vårt sätt att rösta och våra partier och shit i SVerige, han visste inte ens vad demokrati var överhuvudtaget. Fråga mig INTE varför vi låg och pratade politik för jag är ytters ointresserad av det egentligen :P men han kom in på hur armén funkar i England och shit.
I alla fall, någon timme eller två senare, hamnade vi på en solstol och började strul, det gick mot lite mer, men han kom inte heller nu till skott, jävla trögo. Sen ropar Mickis att vi ska dra så där sket sig det.
Vi går upp mot parkeringen och när vi kommer upp säger Jim att vi inte får plats och att de skulle komma tillbaka för oss.
Så där stog vi nu i typ 10 min en kvart i alla fall, då hade vi ju lika gärna hunnit en snabbis, men neeej, det var ganska akward, för jag hade hunnit börja nyktra till och han stog mest tyst.
Dagen efter pratade jag inte med han, han var skitsur hela dagen, varför vet jag inte. Jag frågade Jim, och han sa att det var för att de inte hade sovit något och för att Ryan var trött och bakis. Men enligt ANgelica så hade han varit jätteglad och skämtsam innan vi kom :P oj då hahha
Kanske ska berätta varför vi kallar han Jim Carrey också, nummer ett han är lite lik Jim Carrey, nummer 2 han beter sig EXAKT som honom, i ansiktsuttryck, sån här skämtare och allting. Men han blev skitput när jag sa att han var lik, han sa att han fick höra det ofta.
Så idag blir det ut och leta efter nytt färskt kött.
Trött och uttråkad /Anna
Guuuuud! Jag är så trött på alla Kollegan då? Jadu, han kom till festen med sitt ex så där var allt hopp ute. Jag drar mig inte in i den cirkeln. Ne, jag tror jag ger upp honom. Det känns som om jag fastnar för honom mer för varje han pratar med mig, och det sista jag vill är att bli kär. Speciellt i ngn som jag jobbar med och måste se varje dag. Sen är jag för feg för att berätta om vad jag känner, jag har commitment issues och är rädd för att bli dissad.
/A
Ooooh, nu ringer Alan också! Jag tror att jag låter bli att svara....
Stuck on you /Anna
Det började med att han bjöd med mig ut idag på after work med några kollegor. Sen satt vi alla och pratade och hade trevligt. Sen bjuder han med mig på lördag också!? Vad ska jag svara på det? Det är klart jag ska gå, men det får fan inte bli för obvious, jag vill som sagt inte blanda jobbet med mina kärlekshistorier.
Nää, nu ska jag sova bort mitt lilla rus och drömma underbara drömmar om han :)
Riktigt illla tajmad crush!!
/A
